fiafidolin

Har ju fått frågan ibland om vem Jarrod egentligen är. Så nu tänkte jag berätta lite om honom.
Han är inte på långa vägar en "Fia-kille". Jag skulle aldrig ha kollat efter honom på stan, jag skulle aldrig ha gått fram och pratat med honom om jag såg honom på krogen, vi skulle aldrig ens befinna oss på samma krog om omständigheterna hade varit normala, dvs om det hade varit hemma i Sverige och jag hade varit i min normala miljö.

Han har precis fyllt 25 år (nästan 10 år yngre än mig alltså), går ständigt omkring i baggy-shorts och flipflops (även mitt i vintern när det är typ 5-10 grader varmt och jag nästan önskar att jag krängt på mig långkalsonger under jeansen) och han åker skateboard. Till hans försvar (eller snarare mitt försvar...) är väl att det liksom inte är som när man var 15 och hängde på skolgården och övade på små enkla trix, utan att det faktiskt är en hobby, en sport. Han har precis köpt en longboard och har börjat kolla upp olika lonboard-tävlingar och sånt runt om i världen, bla i Sverige. (Kanske kan kombinera hans longboardintresse med mitt reseintresse!)

Han är en äkta lantis. Vet inte, men jag kan nog tänka mig att det är så andra Australiensare ser på honom :) Han har nästan alltid nåt hål i sina kläder och skitiga händer. Skiten kommer sig av att han alltid arbetar med sina händer.
På jobbet är han handyman på SC Johnson and Son, som tillverkar rengöringsprodukter, vilket har visat sig vara en stor fördel för nu är vårat hem fyllt av väldoftande rengöringspryttlar.
På fritiden gillar han, förutom att åka skateboard, att mecka med bilar och åka motorcross och såna liknande grejer.
Förutom ständigt smutsiga händer så har han alltid nån skada nånstans. Senast i raden av skador är en rejält uppskrapad höft. Den fick han samma kväll som han var ute och provkörde sin nya longboard...

Han är bra på att få saker gjort, han fixar och donar och tar tag i saker som behöver fixas i hemmet (han är ju handyman), han är bra på att ge komplimanger (uppskattas mycket) och skicka gulliga sms, och han är jättebra på att laga mat. Hans bror är kock, och det är väl egentligen den enda anledningen till att Jarrod inte jobbar som det, han ville inte "härma" storebrorsan.
Han har rötter i Ungern och har av sin Oma och Opa lärt sig att laga, vad han anser vara världens godaste gulasch. På söndag har jag blivit lovad att få smaka på den för första gången. Väntar med spänning på att se om den verkligen är godare än den min morfar brukade göra. Eller den man kan beställa in på Greens i Sumpan för all del, den är riktigt smarrig ;D

Hans uppväxt har väl varit lite si och så... Han har ingen kontakt med sin pappa längre, har väl öht aldrig haft nån bra relation med honom. När han var liten flyttade dom runt väldigt mycket och han har aldrig riktigt känt sig hemma nånstans. Så det här hemmet vi har skaffat oss nu betyder enormt mycket för honom. Det är första gången som han riktigt BOR nånstans. Jag är glad att jag är en del av det :)
Jag är glad att jag är i hans liv just nu, för enligt honom verkar allt ha vänt. På sista tiden har han haft så mycket tur och han har känt sig lycklig för första gången på... ja typ hela livet. Jag hoppas att det håller i sig! :)



Här är vi på våran takterass samma dag som vi flyttade in. Trötta men lyckliga :)

Vi träffades på ett ställe i Newtown där vi båda var för att fira hans brors födelsedag. Jag hade aldrig träffat hans bror, Adam, innan. Jag var där som sällskap till Wendy, min f.d. flatmate. Hon och Adam var tillsammans en gång i tiden, nu är dom bara vänner.
Genom Wendy hade jag hört talas om Jarrod, och det var inga fina ord kan jag ju säga. Dom gick inte riktigt ihop på den tiden då hon bodde ihop med Adam...

Jag såg Jarrod direkt när vi kom in på stället och jag kan ju säga att jag inte på något sätt kände nåt intresse för honom. Men så började vi prata och ja... jag gillade honom! Vi upptäckte att vi hade en del gemensamt. Som tex dreads. Det har han haft en gång. Och så vill vi båda åka till Jamaica. Och... ja... det var väl ungefär det... ;) Inte så mycket alltså, men vad spelar det för roll? Vi pratade och hade trevligt.

Jag fick veta att han skulle flytta till Perth (låååångt bort ifrån Sydney), så jag försökte väl att inte tänka så mycket på honom efter den här kvällen.
Men så sa Wendy efter ett par dagar att han hade hört av sig till henne och ville komma i kontakt med mig. Så jag skrev till honom på Facebook och vi bestämde att vi skulle träffas på en fika.
Kvällen innan vi skulle ses kom Wendy hem och sa åt mig att jag inte borde träffa honom. Hon hade då fått reda på att anledningen till att han skulle flytta till Perth var för att han skulle flytta ihop med sin flickvän! Som han dessutom var förlovad med!
Jag velade lite fram och tillbaka, men bestämde mig för att en kaffe kan man väl dricka ihop ändå. Tur det! För samma dag hade han avbokat flytten! Det hade väl inte varit så bra mellan dom under en ganska lång tid och att dom gjorde slut var väl mer eller mindre ett gemensamt beslut.

Och nu bor han alltså med mig, mitt i Sydney och det enda molnet över våra huvuden just nu är jag jag bara har dryg fyra månader kvar i det här landet....