Kalabalik

Igar morse var det liv i luckan!
Jarrod skulle som vanligt aka till jobbet strax fore kl 5 nar hans bil inte startade. Han kom in och sa att den rullat en liten bit och sen bara dott. Han smog upp och tog Shanes bilnycklar for att lana hans bil for att forsoka kickstarta igang sin bil.
Jag hor hur han startar motorn och sa forsoker jag somna om. Strax efterat hor jag hur Shane rumlar runt pa overvaningen och svar "shit, f**ck, shit!". Han gar in och vacker Sam och jag hor hur han sager nat om "car key". Sen rumlar han ner for trappen, kastar sig in i Sams bil och drar ivag.
Jag gar upp och fragar Sam vad det ar fragan om och hon sager "nan har stulit Shanes bil". "Nej, det ar bara Jarrod", sager jag och tittar ut genom dorren och blir jatteforvirrad (ar ju fortfarande nyvaken) nar jag ser att bade Shanes och Jarrods bilar ar borta. "Men shit, Jarrod maste ha fatt igang sin bil och kort ivag en svang och da har nan annan passat pa att kora ivag med Shanes bil!" tanker jag i mitt nyvakna, forvirrade tillstand. Det drojer alltsa en liten stund innan jag kommer ihag att Jarrod sagt att bilen rullat en bit. Sa jag ringer honom och det visar sig att han star precis runt hornet. Shane hade jagat ivag at andra hallet, sa Sam ringde honom och sa att han kunde komma hem igen.
Det var lite av en honsgard har pa morgonkvisten. Men alla bilar kom hem till slut. Utom Jarrods som forfarande star runt hornet och vagrar starta. Lite surt. Man ar ju van att ha bil liksom, trist om den inte gar att fixa. Eller gar, det gor det val, men det ar ju en kostnadsfraga ocksa...
 
Hade egentligen skrivit ett annat inlagg har, om mitt jobb, men insag att jag inte kunde publicera det. Mailade ivag det till nagra, men om det ar nan annan som vill lasa det sa skriv en rad sa kan jag maila det till dig ocksa.

Min Skola

Jag har fatt forfragan om att beratta lite mer om skolan jag gar pa och for att slippa skriva om det i flera mail tankte jag att jag gor ett blogginlagg om det :)
Jag pluggar alltsa Bachelor of business in Hotel Management pa The Hotel School Sydney, som ar typ en fristaende del av Southern Cross University.
 
 
Bilderna i det har inlagget har jag lanat fran The Hotel School Sydney's egna hemsida.
 
Jag ar just nu inne pa vecka 8 pa min forsta termin, vilket innebar att jag redan gjort tva tredjedelar! Den har terminen har vi fyra amnen:
 
*Communication in Organisation - Vi har mest pratat om olika satt att kommunicera och sa har vi ovat pa saker som att sta infor klassen och prata. Dessutom har det handlat mycket om hur man skriver en essay pa korrekt satt. Sjalva amnet ar val sadar... Men vi har en jattebra larare, Julie, som gor det intressant och kul att vara pa lektionerna.
 
*Professional Development for the Workplace - Handlar pa det stora hela om att lara sig soka jobb. Hur man upptrader proffessionellt, hur man skriver ett CV osv. Skittrist, men valdigt bra! Tror att jag kommer att ha mycket nytta av allt jag lart mig i det har amnet. Lararen, Liz, ar helt ok. Men i borjan gillade jag henne inte alls, blev bara nervos och stressad av henne. Men nu har jag forstatt att det ar for att hon sjalv ar nervos och stressad, hon ar ganska ung och nog inte en sa van larare. Men som sagt, nu har jag lart mig hur hon fungerar, sa nu kan jag slappna av mer nar jag ar i hennes klass.
 
*Rooms Division Operations - Det handlar om dom olika avdelingarna inom en hotellorganisation. Ratt intressant faktiskt, for det ar mycket man inte tanker pa. Det ar mycket som ska klaffa mellan olika avdelningar for att det ska funka. Ju storre hotell, desto mer som maste klaffa. Samma larare som i PDW.
 
*Food and Beverage Operations - Sjalvklart favvo amnet! :) Det har mest handlat om olika restauranger och olika trender inom F&B. Vi har fatt lara oss att "Varldens Basta Restaurang" (framrostad under dom senaste aren) finns i Kopenhamn (sa pappa, nu vet du vart du ska fa bjuda mig pa middag nasta gang jag kommer och halsar pa), vi har pratat om viner (och ska ha vinprovning nu pa torsdag), vi har pratat om olika typer av restauranger (och hur dyrt det ar att driva restaurang!) och sa har vi lart oss att medan man delar ut Michelin Stars i Europa sa ger man ut Hats i Australien. Lararen heter Jo, kommer fran England (men blev citizen for tva veckor sen, yay Jo!) och pratar valdigt artikulerat och korrekt (tex sa uttalar hon h:et i ord som "what").
 
 
Det har klassrummet heter Presidents Room och ar det minsta rummet pa skolan. Det ar det rummet min klass alltid haller till i, for vi ar sa himla fa. Om alla dyker upp, vilket dom aldrig gor, sa ar vi nog inte fler an 15 stycken. Hade jag borjat i februari ist, vilket jag forst funderade pa, sa hade klassen varit mycket storre! Jag ar glad att jag vantade.
 
 
Det har rummet ar nagot storre...
 
Vet inte riktigt vad mer jag kan saga om skolan... Mer an att jag trivs skitbra! Man kanner sig val omhandertagen och man marker att dom verkligen bryr sig om och vill att man ska lyckas. Inte som pa Martin College dar det mer kandes som att dom gav folk bra betyg for att det skulle se bra ut utat och ge skolan bra rykte, men att dom sket fullstandigt i ifall eleverna larde sig nat eller inte.
 
Vid sidan av lektionerna sa anordnas andra "utbildningar". Tex sa har vi fatt erbjudandet om en vinkurs som jag jattegarna skulle vilja vara med pa. Tyvarr kostar den $200, pengar som jag inte riktigt har just nu. Men det anordnas annat, som ar gratis. For nagra veckor sen var jag pa en endagskurs pa Four Points by Sheraton (som ar Sydneys storsta hotell, men efter utbyggnaden som dom jobbar pa nu kommer dom att vara Oceaniens (nagon sa tom varldens, men det maste jag kolla upp innan jag vagar sprida vidare) storsta hotell). Kursen gick ut pa att vi skulle lara oss grunderna i verksamheten i restaurangen. Vi fick lara oss duka bord och bara tallrikar (kan ju sant redan, men kul anda) och sa gick vi igenom hela proceduren fran det att en ny gast anlander tills att den lamnar restaurangen. For det fick jag ett fint certifikat att lagga till dom andra :)
 
 
Hotellet har just nu 630 rum och ligger i Darling Harbour.
 
Sen fick vi ett erbjudande om att fa "work experience" pa samma restaurang hos Four Points by Sheraton. Det gar ut pa att man ska jobba en dag i veckan i sex veckor, obetalt. Oj oj oj vad jag har funderat pa det... Men till slut tackade jag ja, och nu ar jag glad for det! Visst, jag ska jobba varje lordag i sex veckor och helt utan lon, men jag far erfarenhet fran en fin restaurang i ett varldkant hotell. Jag far mojlighet att ova pa bade sjalva arbetet i sig och aven pa spraket. Dessutom kan den har mojligheten ge mig bra kontakter for framtiden.
 
 
Restaurangen heter Corn Exchange och har bade A la carte och en Sea food buffe.
 
Igar var jag pa orientation meeting pa hotellet och jag blev jattepeppad! Efter att dom har sex veckorna har gatt har jag mojlighet att soka praktikplats dar. Fran januari och sex manader framat ar det meningen att vi ska ut pa praktik. Ser sa himla mycket fram emot att borja jobba och tjana pengar! Far jag praktikplats dar sa kan jag formodligen borja jobba extra redan i slutet av september. Alltsa det vore ju sa himla bra, for da borjar desstutom sommarlovet som varar hela aret ut!
 
Sa nu ar det bara att halla tummarna for att det har blir min nya arbetsplats:
 
 
Ser ratt nice ut, eller hur?! :D
 
 

Such a lovely weekend!

I helgen var vi och halsade pa hos Jarrods moster Ursula och hennes man Lee. Det var forsta gangen jag traffade dom men forhoppningsvis inte sista! Superharliga manniskor! Ursy ar narmare 45 ar och Lee ar 27. Tillsammans har dom sonen Logan drygt tva ar och forutom honom har Ursy ytterligare sex (6!) barn. Som tur var var det bara dom tva yngsta som var med oss under kvallen, och dom gick ju och la sig relativt tidigt, sa jag behovde inte fa tokspel av for mycket barnspring kring bordet ;)
 
En glad overraskning var att Jarrods mamma hade flugit ner fran Brisbane for att gratta Jarrod som fyller ar pa tisdag. Dessutom kom hennes kompis Suzy, som jag traffat flera ganger forut. Det var kul!
 
 
Suzy, Iby, Lee och Ursula
 
Lee och Ursy har forutom huset fullt av ungar dessutom en hel uppsjo av djur: katt, hund, marsvin, kanin och faglar. Utover dom faglar dom redan har sa kommer det en hel del fina faglar pa besok for att fa sig lite mat ibland. Alskade att hanga i deras tradgard med alla djuren!
 
 
Jag i deras tradgard med ett gang regnbågslorikiter i tradet bakom.

 

 
 
Jag blev totalt kär i deras lilla vovve Brandy! Hon sov hos mig hela natten, ett tag lag hon over min hals med ena öronlappen över kinden pa mig, sa himla gosigt! Det var valdigt nara att hon följde med mig hem... :)
 
 
Lite överexponerad, men den fick vara med anda.
 
 
Blev polare med den har killen ocksa :)
 
 
Jarrod, jag, Pippi och en helt underbar himmel!
 
Förutom att vi gosade med en massa djur sa at vi en hel massa god mat ocksa! Iby och Ursy gillar verkligen att laga mat och dom svangde ihop den ena godsaken efter den andra. Jag tycker det ar mindre kul att laga mat, men jag hjalpte iallafall till att gora nagra appetizers:
 
 
Yum, yum, yum!!!!!
 

Nar det blev morkt och lite kallt sa tandes det en eld och stalldes ut varmelampor i tradgarden, sa vi kunde fortsatta att sitta ute och mysa hela natten:
 
 
 
Jarrod med moster Ursy och mamma Iby.
 
Och till sist en bild pa fodelsedagsbarnet <3
 
 
 

Och så var det det där med spökerierna...

Det hande harom natten, kl 2:30 vaknade jag upp av ett ljud och sen Jarrod som sager "wow, how is that possible?". Jag inser att ljudet jag vaknade av var fran en torkstallning vi hade staende bredvid sangen. Forst ska jag visa nagra bilder pa hur det sag ut nar vi gick och la oss:
 
 
Torkstallningen med tvatt star alltsa pa ett litet utrymme mellan sangen och vaggen.
 
 
Nar jag vaknat av ljudet och av Jarrod som undrar hur det ar mojligt sa tittar jag dit och ser att stallningen har vridit pa sig och att den nu liksom hanger over sangen och Jarrod:
 
 
 
Min forsta tanke var ju saklart att Jarrod hade vridit den i somnen eller nat, men det ar helt uteslutet. For det forsta ar vaggarna har papperstunna sa minsta lilla man slar i dom sa liksom mullrar det i hela huset. Dessutom for ju sjalva stallningen ovasen sa fort man ror den. Jag skulle definitivt ha vaknat! Ar extremt lattvackt, sarskilt vid den tiden pa natten nar jag sovit i nagra timmar. Vaknar varje morgon vid 3:30 nar Shane gar till jobbet och jag kan hora hur han verkligen anstranger sig for att smyga forbi varat rum och ut genom dorren.
 
En annan anledning till att det ar uteslutet ar att det helt enkelt inte gar att vrida den sadar. Bade jag och Jarrod har provat flera ganger. Man maste liksom lyfta och luta stallningen for att kunna vrida den sa. Dessutom om man kollar pa "fore"bilderna sa ser man att om man bara skulle ta tag i stallningen och vrida den dar den star sa skulle den formodligen hamna nagon meter langre ner. Nu har den alltsa vridits och flyttats! 
 
Vi ar bada helt 100% sakra pa att ingen av oss kan ha gjort det. Varken i somnen eller i vaket tillstand. Vi ar ocksa helt 100% sakra pa att stallningen stod som den gor pa "fore"bilderna nar vi somnade.
 
Nagon som tror att jag var radd sen resten av natten? Alltsa, jag kunde inte somna om! Och nar Jarrod gick till jobbet vid 4:30 sa hade jag lampan tand tills det var dags for mig att ga upp.
 
Jag vet ju sen tidigare att Jarrod har en formaga att dra till sig sant har. Det marktes om inte annat nar han var och halsade pa mig i Stockholm forra sommaren. Plotsligt blev det lite extra energi i min lagenhet och det holl i sig i nagra veckor efter att han akt hem. Han har dessutom berattat att han markt av saker i det har huset forut, inget sa patagligt som det har, men lite ljud och sa. Och nar han var i Thailand med mig, veckan innan jag kom hit sa hangde Shane sin tvatt i det har rummet. For att den skulle torka battre sa satte han igang takflakten. Nar han kom in i rummet nasta gang var flakten avslagen. Han slog igang den igen, men nar han kom tillbaka sa var den av igen!
 
Och nu nar det har med torkstallningen hande sa berattade Jarrod att han markt av grejer nyligen, nar jag varit har, men att han inte ville beratta for mig for att inte skramma mig. Han har bla kant hur nagon har tagit tag om hans smalben nar han legat i sangen och tva kvallar innan det har hande sa horde han som att nagon gick i rummet. Vi har heltackningsmatta och det hors ratt tydligt nar nan gar pa den. Forst trodde han att det var hunden, men han var utomhus just da, sa det kunde det inte vara. Vi hade lagt oss och det var morkt sa han sag inget, jag var fortfarande vaken men horde uppenbarligen ingenting.
 
Lite smatt otackt alltsa...
 
 

Nu ska vi se...

... om det gar battre :)
 
Vill ju fa ut mina bilder fran forra helgen da vi hade sa fint vader. Vi tog alltsa gummibat, barn och hund med oss och gjorde en liten utflykt med lek i sand och vatten och bbq till lunch. Annu mer lek blev det nar det kom en till labradorvalp pa besok <3
 
 
 
 
 
 
 

Gar inget vidare det har...

Nu sag jag att jag laddat upp samma bild tva ganger... Dessutom blev jag utloggad nar jag holl pa att ladda upp det senaste inlagget sa det verkar ha forsvunnit... Tror mina bilder ar for stora, men jag kan inte gora nat at det just nu. Ska se till att fixa det sa snart som mojligt, for i mitt nasta inlagg vill jag beratta om nar det spokade har och da vill jag kunna visa bilder! Buuuuu.... ;)
 
 
 

Fler bilder fran forra helgen :)

 
 
 
 

Pics

Jag ar dalig pa att uppdatera... Tankte gora det lite enkelt for mig och bara kasta in lite bilder, eftersom jag faktiskt tog fram kameran igar och fotade lite! Det var superfint vader sa vi borjade dagen med att laga och ata frukost utomhus, sen packade vi in gummibat, barn, hund och oss sjalva i ett par bilar och akte till en flod har i narheten dar vi hangde i nagra timmar och lagade lunch och bara softade. Efter en stund kom en till labrador dit och lekte med Frank och da blev det ratt livat.
 
Huset pa bilden ar huset vi bor i, rummet langst ner till hoger ar mitt och Jarrods.
 
 
Men jag blir galen!!! Internet ar sa satans daligt har!!! Tva bilder var tydligen allt jag kunde ladda upp for den har gangen. Och tid tog det! 
Jag fick fragan av en kille haromdagen om vi har internet i Sverige. Jag holl pa att spotta honom i ansiktet!!! Det ar ju sa sjukt mycket battre i Sverige sa det gar liksom knappt ens att jamfora med hur det ar har!
 
Jaja, jag fortsatter forsoket med att ladda upp bilder en annan gang, nar jag lugnat ner mig lite, hehe :)
 
 

Min vardag

Det är ganska irriterande att man sitter och skriver ett inlägg
med stycken och allt och så när man laddar upp det så sätts allt
ihop till ett enda långt stycke *grrr*
Vet ju liksom själv hur irriterande det är att läsa en lång
text utan några mellanrum
Det är ganska irriterande att man sitter och skriver ett inlägg med stycken och allt och så när man laddar upp det så sätts allt ihop till ett enda långt stycke *grrr* Vet ju liksom själv hur irriterande det är att läsa en lång text utan några mellanrum...
Ja ja, jag tänkte att jag skulle berätta lite om min vardag. Jag går i skolan tre timmar om dagen måndag-torsdag. Skolan ligger mitt i Sydney city så jag tar tåget till Circular Quay, vilket är samma station man åker till om man vill till tex Opera Huset. Känns rätt gött att börja och sluta skoldagen med att slänga en blick på Opera Huset och Harbour Bridge. Underbara skapelser båda två :)
I skolan den här terminen har jag fyra ämnen:
*Communication in Organisations
*Professional Development for the Workplace
*Rooms Division Operations
*Food and Beverage Operations
Den sistnämnda är helt klart favoriten! :) En av mina assessments i det ämnet är att gå ut och äta på restaurang och sen skriva en review på det. Kul men inte helt lätt när man inte har så brett ordförråd... Men jag får köra samma teknik som jag gjorde emellanåt på Martin College: skriva på svenska och sen ta hjälp av google translate. Det funkade ju bra för mig då iallafall, hehe.
I min klass är det mest australiensare. Dom som inte är från Australien är nog mest från Asien. Ingen är från Europa vad jag vet. Har inte direkt skaffat mig nån kompis än, men det är ett par aussie tjejer som jag brukar sitta med som är trevliga. Men dels så är vi ju i skolan så korta stunder och då sitter man mest och lyssnar på läraren och har inte så mycket möjlighet till att prata och lära känna varandra, dels är ju alla väldigt
mycket yngre än jag. Men jag har ju bara gått i skolan två veckor än så länge, så det där ger sig nog!
Efter skolan brukar jag åka raka vägen hem och sen gör jag inte så mycket mer. Jarrod brukar komma hem ett par timmar efter mig och sen fixar vi käk och glor på tv. Somnar tidigt eftersom Jarrod går upp strax efter kl 4 på morgonen.
Vid ett par tillfällen har jag varit upp till Kings Cross. Önskar verkligen att jag kunde flytta dit igen! Men vi kommer nog att satsa på att skaffa boende en liten bit utanför stan, så vi har råd med lite större än vi hade förra gången. Ska kolla på några ställen imorgon, får se om dom är något att ha.
Apropå boende så bor vi just nu i Macarthur, Campbelltown. Vi bor i ett hus i ett nybyggt villaområde inte långt ifrån Macarthur Square som är ett trevligt köpcentrum med alla butiker, caféer och snabbmatställen man kan tänkas behöva. Vi delar hus med Jarrods bästa vän Shane, hans fru Sam, deras son Max 1 1/2 år och deras labrador Frank ca ett halvår gammal eller nåt. Är helt kär i Frank, även om han är skitjobbig! Han är alltid busig, kan aldrig ligga still och bara vara gosig, han tuggar på allt och igår åt han upp en av våra biffar innan vi ens hade hunnit laga iordning den... Men han är så fin och go så man kan inte vara arg på honom länge!
Max är också jättego och skitsöt, men... Han är ett barn och jag har inte så jättemycket tålamod när det gäller barnskrik och sånt. Särskilt inte när jag blir väckt av det tidigt på mornarna! Han är ett gnälligt barn den där Max... Men när han är glad och snäll är han världens sötaste! Fast utan att på något som helst sätt väcka några moderskänslor hos mig eller dra igång nån gammal tickande klocka... Hu nej!!!
Just nu är det vinter här, men det är inte alls så kallt som jag tyckte att det var när jag bodde här förut. Dels beror det väl på att jag fått ett varmluftselement som jag drar igång när det blir alltför outhärdligt. Dels beror det väl också på att det inte har regnat så mycket sen jag kom hit, så på dagarna är det ganska varmt och behagligt.
Det är egentligen bara på morgonen när jag går till skolan som jag fryser. Då är det så kallt så det är frost i gräset. Men det ordnar ju upp sig under dagen när solen kommer fram. Faktum är att jag nästan bävar lite inför sommaren eftersom jag ju måste gå i långärmat för att dölja mina fina kroppsmålningar. Kan ju heller inte gå barbent eftersom jag har tatueringar på benen också. Det kommer att bli kämpigt!
Apropå klädsel så börjar jag vänja mig nu. Har ju kostym eller kjol och kavaj varenda dag och det känns helt okej. Men det är ju ändå inte jag. Har tänkt tanken många gånger: as soon as I'm done with this I'm gonna get my dreads back and cover my body in ink! ;D
Har inte fotat nåt sen jag kom hit, men här kommer ett självporträtt på mitt nya jag som jag tog på morgonen innan min första skoldag:
Trivs ganska bra i den här kostymen faktiskt. Mindre bra trivs jag med mitt hår... Ska nog ta och klippa av det till nån lite kortare frisyr tror jag.


Och nu kollade jag forhandsgranskingen och sag att texten IGEN drar ihop sig till ett enda langt stycke! Fattar inte VARFOR??? Otroligt irriterande iallafall... Ja ja, hoppas ni orkar lasa anda!




Varsågod att skratta!

Jaha, då var det dags att försöka dra igång den här bloggen igen då… Inte för att det verkar hända så mycket mer i mitt liv nu än när jag befann mig i Sverige, men det är ju ändå ett bra sätt för mig att berätta för er där hemma om min vardag.
Jag ska börja med att visa något som jag egentligen helst av allt vill att så få som möjligt ska få se. Själv höll jag på att DÖ när jag såg det! Det handlar om mitt skolfoto som numera pryder min skollegitimation och som är meningen att jag ska kunna använda i olika ”business-sammanhang”. Det senare kommer ALDRIG att inträffa, det är bara att slå ett getöga på fotot för att förstå varför.
Jag ska nu analysera och diskutera lite kring vad som faktiskt gick fel vid tillfället för fotograferingen.
Vi kan ju börja med det faktum att jag själv faktiskt ser ut som en påse skit i ansiktet. Sanningen är att jag faktiskt påminner lite om en clown. Det är dom där jäkla kinderna som jag kommit att störa mig på under senare tid, dom där ”strecken” eller vad man ska kalla dom för. Dom är väldigt tydliga i det här fotot. Sen är det hakan… Jag vet inte, jag kanske ser ut sådär, men den ser onaturligt lång ut tycker jag. Och så min stora näsa. Den har väl alltid varit stor, men även det är något jag börjat tänka mer på under senare tid. Tror det kan vara sen jag tog ur näsringen för ungefär ett år sen, efter det fanns det liksom bara näsan att fokusera på. Det kanske är samma med hakan, den kanske ser längre ut nu när jag tagit ur piercingen…? Håret behöver jag ju inte ens nämna! Men det är ju faktiskt slitet sen jag hade dreads, inte mycket att göra åt. Sist men inte minst, minen! Men herregud, vad håller jag på med?!
MEN! Jag tänker skylla ifrån mig! Jag tycker faktiskt att den som har störst del i att bilden är en katastrof är fotografen. Personalen på skolan var så stolta över att dom ordnat så att vi skulle få bli fotograferade av en ”professional photographer”. Jag måste säga att jag tvivlar starkt på att han var särskilt proffsig. Jamen titta på bilden! För det första så borde han ha sett att halva ena ögat täcks av glasögonbågen, han borde ha bett mig höja blicken lite. För det andra, vilken professionell fotograf lämnar så mycket yta ovanför huvudet?! Eller, är det kanske så man gör vid porträttfotografering? Jag är ju själv inget proffs så jag vet ju egentligen inte… Vad jag däremot tror mig veta är att man som proffs tar i alla fall några stycken foton och sen väljer ut det bästa. Han tog ETT. Sen lät han en av skolans personal glutta lite på det i kameran för att avgöra om det var bra eller inte. Dessutom undrar jag vad han körde med för jäkla ljussättning, för sådär blek är jag faktiskt INTE!
En annan faktor som spelade ganska stor roll var själva omständigheterna runtomkring. Fotot togs den allra första dagen i skolan. Jamen, vem är INTE alldeles nervös och stressad då liksom?! Lätt att slappna av och se naturlig ut… Sen skedde det med nån sort stressig löpande-band-teknik. Eleverna stod på led och väntade på sin tur, vilket alltså innebar att folk stod och tittade på en när man satt där och försökte leverera en naturlig uppsyn. Naturlig men med ett stort leende på uppdrag av fotografen och kvinnan som granskade bilderna. Eller ja, granskade är fel ord eftersom hon ju bara kastade ett snabbt öga i kameran innan hon bestämde sig för om fotot var till hennes belåtenhet eller inte.
Samma kvinna sprang dessutom fram och tillbaka och rättade till mitt hår och min krage (vilket man ju kan se att hon inte lyckades särskilt bra med) och var allmänt stressad, något som ju självklart smittade av sig på mig.
Dessutom kan man ju lägga till att det här var min första dag i kostym och helt utan piercings, något jag vid tillfället för fotograferingen inte hunnit börja känna mig riktigt bekväm i…
Så ja, på det stora hela så tycker jag alltså inte att man kan beskylla mig det allra minsta för att fotot som kommer att följa mig under hela min tid på Sydney Hotel School blev så katastrofalt illa.
Prepare to laugh för här kommer bilden:
Jaha, då var det dags att försöka dra igång den här bloggen igen då… Inte för att det verkar hända så mycket mer i mitt liv nu än när jag befann mig i Sverige, men det är ju ändå ett bra sätt för mig att berätta för er där hemma om min vardag.
Jag ska börja med att visa något som jag egentligen helst av allt vill att så få som möjligt ska få se. Själv höll jag på att när jag såg det! Det handlar om mitt skolfoto som numera pryder min skollegitimation och som är meningen att jag ska kunna använda i olika ”business-sammanhang”. Det senare kommer ALDRIG att inträffa, det är bara att slå ett getöga på fotot för att förstå varför.
Jag ska nu analysera och diskutera lite kring vad som faktiskt gick fel vid tillfället för fotograferingen.
Vi kan ju börja med det faktum att jag själv faktiskt ser ut som en påse skit i ansiktet. Sanningen är att jag faktiskt påminner lite om en clown. Det är dom där jäkla kinderna som jag kommit att störa mig på under senare tid, dom där ”strecken” eller vad man ska kalla dom för. Dom är väldigt tydliga i det här fotot. Sen är det hakan… Jag vet inte, jag kanske ser ut sådär, men den ser onaturligt lång ut tycker jag. Och så min stora näsa. Den har väl alltid varit stor, men även det är något jag börjat tänka mer på under senare tid. Tror det kan vara sen jag tog ur näsringen för ungefär ett år sen, efter det fanns det liksom bara näsan att fokusera på. Det kanske är samma med hakan, den kanske ser längre ut nu när jag tagit ur piercingen…? Håret behöver jag ju inte ens nämna! Men det är ju faktiskt slitet sen jag hade dreads, inte mycket att göra åt. Sist men inte minst, minen! Men herregud, vad håller jag på med?!
MEN! Jag tänker skylla ifrån mig! Jag tycker faktiskt att den som har störst del i att bilden är en katastrof är fotografen. Personalen på skolan var så stolta över att dom ordnat så att vi skulle få bli fotograferade av en ”professional photographer”. Jag måste säga att jag tvivlar starkt på att han var särskilt proffsig. Jamen titta på bilden! För det första så borde han ha sett att halva ena ögat täcks av glasögonbågen, han borde ha bett mig höja blicken lite. För det andra, vilken professionell fotograf lämnar så mycket yta ovanför huvudet?! Eller, är det kanske så man gör vid porträttfotografering? Jag är ju själv inget proffs så jag vet ju egentligen inte… Vad jag däremot tror mig veta är att man som proffs tar i alla fall några stycken foton och sen väljer ut det bästa. Han tog ETT. Sen lät han en av skolans personal glutta lite på det i kameran för att avgöra om det var bra eller inte. Dessutom undrar jag vad han körde med för jäkla ljussättning, för sådär blek är jag faktiskt INTE!

En annan faktor som spelade ganska stor roll var själva omständigheterna runtomkring. Fotot togs den allra första dagen i skolan. Jamen, vem är INTE alldeles nervös och stressad då liksom?! Lätt att slappna av och se naturlig ut… Sen skedde det med nån sort stressig löpande-band-teknik. Eleverna stod på led och väntade på sin tur, vilket alltså innebar att folk stod och tittade på en när man satt där och försökte leverera en naturlig uppsyn. Naturlig, men med ett stort leende på uppdrag av fotografen och kvinnan som granskade bilderna. Eller ja, granskade är fel ord eftersom hon ju bara kastade ett snabbt öga i kameran innan hon bestämde sig för om fotot var till hennes belåtenhet eller inte.
Samma kvinna sprang dessutom fram och tillbaka och rättade till mitt hår och min krage (vilket man ju kan se att hon inte lyckades särskilt bra med) och var allmänt stressad, något som ju självklart smittade av sig på mig.
Dessutom kan man ju lägga till att det här var min första dag i kostym och helt utan piercings, något jag vid tillfället för fotograferingen inte hunnit börja känna mig riktigt bekväm i…
Så ja, på det stora hela så tycker jag alltså inte att man kan beskylla mig det allra minsta för att fotot som kommer att följa mig under hela min tid på Sydney Hotel School blev så katastrofalt illa.
Prepare to laugh för här kommer bilden:




Musik i SommarSverige

En sak jag saknade mycket när jag var i Australien var att gå på spelningar och mysiga klubbar. Såklart det är spelningar även där, men jag känner ju inte till dom här små Australiensiska banden och stora konserter hade man ju inte råd med när man pluggade.
Men man kan säga att jag har tagit igen det nu sen jag kom hem till Sverige igen! :D
Lista på spelningar jag sett den senaste månaden:
  • Dupont
  • The Windupdeads
  • Kalle Baah
  • Ziggy Marley
  • Alice Cooper
  • Pernilla Andersson
Ikväll spelar Dan Reed på Grönan och det hade ju varit lite kul att gå dit, men jag börjar jobba kl 22:10. Det betyder att jag i så fall måste gå dit i arbetskläder och släpa på tunga jobbväskan. Det orkar jag inte...



Bilden är tagen när vi var och såg Ziggy Marley på Gröna Lund


Idag börjar nedräkningen på allvar. Idag är det exakt en månad kvar tills Jarrod landar i Sverige! En månad går ju supersnabbt :) Nu har han själv börjat säga att han inte tror att han kommer att vilja åka härifrån när han väl är här. Jag håller ju på och hjärntvättar honom redan nu, berättar hela tiden om hur awesome Sverige är, hehe :)

Till helgen blir det Linde. Broren är på ingång :)


*** Glad Midsommar ***

Jaha, då har jag varit hemma ett tag då... Tanken var inte att sluta blogga bara för att jag åkte hem till Sverige igen. Jag vill fortsätta och jag vill verkligen vara mer aktiv. Får väl se hur det blir helt enkelt.

Här i Sverige var ju det mesta sig likt. Förutom ett jättehål på Sergels Torg som inte fanns där när jag åkte ;)



Saknaden efter Jarrod är ENORM och jag har bestämt att när han kommer hit och hälsar på så tänker jag inte låta honom åka hem igen! Såhär kan vi ju liksom bara inte ha det!!! Tänker på honom konstant, och vi försöker prata så ofta vi bara kan. På skype mest då eftersom det är gratis. Ibland känner jag mig glad för att jag ändå har honom i mitt liv, men ibland är jag bara ledsen för att jag inte har honom hos mig... Upp och ner!

Men det har varit kul att träffa vänner igen. Och familj också såklart! Fast jag har bara träffat halva familjen än så länge. Åker ner till Skåne och hälsar på pappa senare i sommar. Med Jarrod <3

Första helgen hemma kom några av mina finaste vänner hit och invigde balkongen med mig. Och jag fick presenter :)



Och imorgon är det midsommarafton. I min pessimistiska värld betyder det att vi nu går mot mörkare tider... :(
Ska inte fira så mycket, jobbar till 16.30 och sen börjar jag kl 6.00 på midsommardagen, men jag ska iallafall hem till Anna och grilla lite.

Glad Midsommar!!!

För ett halvår sen var det "midsommar" där jag befann mig då, och då såg det ut såhär:


Count down...

Ja, det händer ju inte mycket i min blogg precis...
På senaste tiden har det varit ganska mycket plugg. Jag verkligen försökte att jobba undan alla assessments så snabbt som möjligt så att jag INTE skulle behöva sitta med skiten den sista veckan. Men det var faktiskt en omöjlighet!

Idag är sista dagen i skolan. Eller egentligen imorgon, men jag tänker inte gå dit. Lämnar in min assessment idag och sen är jag klar med Martin College. Tänker inte gå på min Graduation heller. Har ju liksom gjort det en gång, när jag var klar med Tourism, som ju var det "riktiga". Och det var ju faktiskt inte så himla spännande. Dessutom känner jag ingen annan som ska gå (Anke flyttade till Melbourne i lördags, så hon ska inte gå) och jag har ingen gäst att ta med mig, som förra gången då ju pappa och Eva var här. Nej, så det skiter jag i.



Darlinghurst Road och Victoria Street - Jag har bott på båda under min tid här i Sydney.
Var ute häromdagen och fotograferade omgivningen.

Känns som att det har varit ett enda långt "farväl" på sista tiden. Det började för ca en och en halv vecka sen, på lördagen, då Anke och hennes sambo Marc hade sin avskedsmiddag/fest.
Sen på tisdagen var jag ute och käkade middag med Andrea för att säga hej då. Har inte träffat henne så mycket under det senaste halvåret (eller mer), men det kändes ändå sorgligt. Vem vet när vi ses igen likom?
På torsdagen var sista dagen för Anke i skolan innan hon flyttade, så då var hon och jag ute och åt lunch ihop efter skolan. Det var himla trist att säga hej då. Är så glad att jag har haft henne under min "marketing-tid" på college, annars hade jag nog aldrig pallat!
Igår träffade jag Sandra för vad som förmodligen var våran sista fika ihop. Det gör lite ont i magen faktiskt. Men jag kommer antagligen att träffa henne en gång till innan jag åker. Dessutom kommer jag förhoppningsvis att träffa henne i Sverige snart då hon ska åka hem på lite semester. Iallafall så hoppas jag att hon kan komma och hälsa på mig i Stockholm.
På fredag är det hejdå-middag och bowling med Clas och Sara. Fast dom träffar jag snart igen. Sara har äntligen fått sitt Australiensiska visum så nu kan dom lämna landet om dom vill. Och det vill dom! Så snart åker dom till Europa och senare i höst till Sydost Asien :)

Det jobbigaste "hejdå" kommer på måndag morgon... Det gör så jävla ont bara att tänka på!



Jarrod och hans älskade Cilli-planta <3

Men en liten tröst är att Jarrod har bokat flyg till Sverige. Han kommer i mitten av augusti och stannar i drygt en månad. Vi håller på och planerar för fullt vad vi ska göra då :)

Nehej, nu ska jag äta frukost och sen ge mig ut i regnet och blåsten. Dom varnade just på tv om att man ska hålla sina djur och barn inomhus så jag antar att det blåser rätt rejält!
Vi har haft så himla fint väder på sista tiden, så det var väl bara väntat att det skulle bli skitväder under min sista vecka här...



Mmm, BeerLao

Sitter här och avnjuter en iskall BeerLao. Det är min favvoöl när jag är i Asien. Och jag måste väl säga att den är aningen lite godare när man är på semester i Laos än vad den är här i mitt kök en vanlig söndagseftermiddag. Men den är fortfarande god! Och jag blev SÅÅÅ glad när jag hittade den på bottle shopen igår :)

Igår hade vi tattoo session hemma hos Shane. Jarrod hobbytatuerar och både jag, Shane och Jarrod själv fick varsin ny :)



Shane var först ut. Han fick en tatuering föreställande ett tassavtryck av sin hund som gick bort för ett par veckor sen.



Sen var det min tur att få mina ringar som jag velat ha ett bra tag nu. Är av nån anledning väldigt förtjust i ringar, det är nåt med formen som tilltalar mig...



Sist men inte minst var det Jarrods tur. En något awkward position, men det gick bra och blev superbra! Han gjorde dock bara konturerna nu och ska fylla i med färg en annan gång.



Max övervakade det hela. Han är Shanes supersöta och coola bebis :)


Nehej, tillbaks till skolarbete!


I'm Baaack!

Skitdålig på att blogga, jag veeeet... Men men, så är det. Inget kul att tvinga sig själv när man inte känner för det heller.

Egentligen skulle jag göra en assessment nu, men var tvungen att ta en paus och fundera lite på den. Det handlar om mina egenskaper som ledare, och njä... även om jag var nån sorts mellanchef när jag jobbade på Riksettan så kan jag ändå inte riktigt se mig själv som en ledare, så det är inte helt lätt. Har begärt förstärkning, ska få hjälp av Sara, tror hon kan vara duktig på att ordbajsa ihop nåt! :)

Jahopp, jag har ju inte skrivit på ett tag, så min födelsedag är ju lite inaktuell, men jag vill ändå berätta om hur nice det var på konserten. Jag och min käresta klädde upp oss lite lagom och promenderade iväg till Operahuset. Tror det var årets första höstiga kväll faktiskt. Det var passande på nåt sätt, tycker ju hösten är mysig.
Tog en drink i entrén innan och stämningen var riktigt mysig och det nästan pirrade lite i magen när vi gick in och satte oss.
Dom började med Vivaldis "Sommaren" och jag älskar ju verkligen De fyra årstiderna, så det kändes fint.
Men sen blev det lite trist, dom spelade stycken som jag inte kände igen och blandade in blåsinstrument och så, vilket jag inte är så förtjust i.
Sen var det paus och efter det fick jag den bästa överraskningen! Orkesterledaren kom ut på scenen och berättade att något tråkigt hade inträffat, oboen hade gått sönder... Vilket betydde att dom inte kunde framföra dom stycken som dom tänkt, utan istället skulle dom spela Vivaldis andra årstider! Gissa om jag blev lycklig, "Vintern" är ju liksom min favorit! :D



Panorama från våran älskade takterass. Börjar känna sorg att jag ska flytta härifrån...

Annars är det ganska mycket plugg just nu. Ämnena i det här blocket heter "Organisational Leadership" och "Marketing Management". Fortfarande intressant (inte leadership, men marketing) men jag är sjuuuukt trött på att plugga nu! Det är skönt att jag alltid har 3-dagars helg :) Och snart är det påsk, så då tror jag att vi är lediga fem dagar i sträck. Vore ju nice om man kunde göra nåt då också...

Som förra helgen, då var vi och campade i Kangaroo Valley! Så himla nice! Anledningen till att vi var där var för att Jarrod och Shane skulle delta i ett longboarding event. Tyvärr hann dom bara med ett teståk innan polisen kom och stängde ner det. Dom hade fått tillstånd av markägaren, men det visade sig att dom inte hade alla försäkringar och grejer som behövdes.

Det var en besvikelse, men vi hade en superhärlig helg ändå. Soligt och varmt (om dagarna iallafall) och det är så himla fint där i Kangaroo Valley. Såg några Kängurur och några Wombats.
Och ja just ja, vi var ju på Dolphin Cruise också, så jag såg några delfiner med. Tyvärr var dom inte så lekfulla när vi var där, så jag fick aldrig se dom hoppa och så, vilket man ju såklart hade önskat.



Jarrod och Shane. Vi har precis anlänt och sitter och softar med en lunchmacka och en öl.



Kängurur! :)



Vårat camp! :)

Nu måste jag logga ut för det är dags att gå till Coles och handla middag.


Förtydligande

Måste bara kommentera mitt eget inlägg.
Alltså jag inser ju att man kanske inte har räknats som "ungdom" på ett bra tag nu, men anledningen till mitt "resonemang" är det här:
Nästan alltid när man ska fylla i enkäter och liknande och man ska ange sin ålder så brukar det kategoriseras typ såhär: 18-24 25-34, eller liknande. Man tillhör alltså "ungdomskategorin".
Dessutom brukar åldersgränsen på vissa "ungdomsrabatter" och sånt gå vid 35.
Ja, suck... bara att hugga i sig antar jag, inte mycket att göra åt liksom.

Februari - Swisch!!!

Det går undan! Februari har varit rätt händelselös tycker jag, är väl kanske därför jag varit så dålig på att uppdatera här. Och kanske därför det gått så fort också, alla dagar ser likadana ut.
Upp fem, ut på morgonpromenad, gå till skolan, komma hem, pyssla lite, äta, glo på tv, sova...
Helgerna är inte så mkt mer händelserika tycker jag.
Fast förra helgen var riktigt nice :)
Fredagen: Coastal Walk mellan Coogee och Bondi, hängde lite på Bondi Beach och slappade ett tag och sen tog vi några öl på en mysig pub.
Lördagen: Strandhäng i Nielsens Park, riktigt nice!
Söndagen: En tur till Ikea, åt laxmacka och shoppade en massa choklad.

Har nu en gång för alla konstaterat att om jag nån gång ska bo i hus, så inte tusan blir det i Australien iallafall. Det här är en vanlig "trädgårdsspindel" och dom finns ÖVERALLT!!!



Och snart lämnar jag ungdomen och kliver in i lägre medelåldern... Eller nåt sånt. Hur som helst har jag nog aldrig haft sån åldersnoja som nu. Det är inte kul alltså.
Fast själva grejen att fylla år är ju kul :) Ska få min födelsedagspresent av Jarrod på lördag: en konsert i Operahuset! En symfoniorkester från Tyskland som ska spela lite Bach, Tjaikovskij och Vivaldis "Sommaren". Kommer bli helt fantastiskt tror jag!

Tyvärr visade det sig att det är samma dag som Mardi Gras (för dom som inte vet så är det som Pride paraden i Stockholm, fast enormt mycket större), vilket ju är lite synd. Men jag tror vi kommer hinna vara med på det också.

Här är vi i bilen på väg hem från Ikea:





Tiden går...

Jag har redan gått fem veckor på min nya kurs. Helt otroligt, känns som i förra veckan jag började! Har alltså avslutat första blocket som innehöll ämnena 'Plan Market Research' och 'Marketing Essentials'.
Det gör ont i magen av att tiden går så fort... Jag kommer nog att dö en smula inombords när jag lämnar Jarrod.
Samtidigt längtar jag hem massor! Eller, längtar kanske är fel ord, men jag ser verkligen fram emot att komma hem. Massor. Så många där hemma som jag saknar. Och Stockholm... Underbara vackra Stockholm!

Det har varit värmebölja här förresten. Slog nåt sorts rekord, 150-årigt värmerekord. Tror att jag var den enda som njöt faktiskt :) Den varmaste dagen var i lördags, upp emot 45 grader varmt, och då jobbade jag såklart... Jag har jobbat i två ynka dagar sen jag kom hit, första dagen var i februari förra året då jag jobbade på en festival, och båda dagarna har varit tokheta.

Ja, jag har alltså förhoppningsvis fått tag på ett extra jobb äntligen. Vet inte hur mycket det kommer att bli av det, men troligtvis nån dag nu i helgen och ett par dagar nästa vecka iallafall. Det är en firma som driver köpcentrum typ. Just nu behöver dom folk som jobbar i parkeringshuset till ett köpcentrum i Dee Why (ca 30 min med buss från Sydney Centrum). Dom  har precis infört parkeringsbiljettautomat och behöver nån som står där och förklarar hur det funkar. Skitlöjligt, för det vet väl folk kan man ju tycka. Om inte annat så är det ju inte så svårt att lista ut. Men men, det är ju bra för mig, för jag får ju betalt. $20 i timmen rätt ner i fickan :) (översatt till svenska blir det 140 pengar)
Så jag var alltså där i lördags, svettades i det där parkeringshuset utan aircon och höll väl nästan på att svimma ett par gånger. Men det gick bra och jag hade en rätt trevlig dag.

Visade sig sen att karln jag jobbade för inte var ett fan av mina piercings (för det är tydligen viktig att se "representabel" ut i ett fu**ing parkeringshus!), så nu har jag gjort nåt jag alltid sagt att jag aldrig skulle göra! Se här:



Gick och köpte genomskinliga plastpluttar som jag satt i hålen istället. Jag är ju liksom lite desperat eftersom mina csn-pengar inte på långa vägar kommer att räcka och jag har ju inte lyckats få tag på nåt jobb hittills. Så nu får jag helt enkelt rätta mig in i ledet om jag vill få chansen att få jobba där nåt mer.

Men, det är ju bara ett tillfälligt jobb. Hävdar fortfarande att jag inte skulle ändra på mig, på den jag är, bara för ett jobbs skull. Inte ett heltidsjobb som det är meningen att jag skulle stanna länge på. Vill dom inte ha mig för den jag är liksom...
Det är en av alla anledningar till att jag tycker så mycket om att jobba för Stockholmståg. Dom skiter fullständigt i hur jag ser ut, det är hur jag sköter mitt jobb som betyder nåt för dom! Och så borde det vara på alla arbetsplatser. Jävla diskriminering...
(det här är ett ämne som verkligen upprör mig, så jag lämnar det nu)

Promenerandet går fint som snus! Och det har gett resultat! Äger ingen våg, men jag märker ju. Framförallt ansiktet och typ 'övre delen av magen' har tappat en del plufs. Går åt rätt håll helt enkelt och det känns så himla bra! Nu kör vi dessutom en detox här hemma. Det är ju i första hand för att rensa ur kroppen, men även att äta rätt och att förhoppningsvis tappa några kilon. Är bara inne på tredje dagen, men det känns bra.

Nu ska jag vila.


Final Report

Har fått mitt slutbetyg för året då jag pluggat Diploma of Tourism.
Säkert inte så många som tycket det är intressant, men jag tänker skriva ut det här iallafall :)

Det här är alltså alla ämnen jag läst under året plus betygen i alla ämnena.
Först en förklaring på vad betygen står för:
CO = Competency Attained, ungraded result (betyder alltså att man bara kan få godkänd eller icke godkänd)
CO* = Competency Attained, graded result (det lägsta man kan få utan att bli underkänd, alltså G som i godkänd)
PM = Performance with Merit (motsvarar väl ungefär VG som i väl godkänd)
PD = Performance with Distinction (borde väl motsvara MVG och är alltså det bästa man kan få)

Australian Fares and Ticketing - CO
Computerised Accounting - PM
Cultural Awareness - PD
Deal with Conflict Situations - CO
Destination and Products, Australia - CO
Destination and Products, International - CO*
Establish and Conduct Business Ralationships - PD
Identify Hazards and Control Safety Risks - PD
Implement and Monitor OHS Procedures - CO*
International Ticketing - PD
Interpret Financial Information - PM
Introduction to Travel and Tourism - CO
Lead and Manage People - PD
Maintain Financial Records - PD
Manage Finances within a Budget - PM
Manage Quality Customer Service - PD
Monitor Work Operations - PD
Operational Plans - PD
Prepare Budgets and Financial Plans - PD
Produce Business documents - CO*
Tourism Compliance Requirements - PD
Travel and Tourism Sales - CO
Travel Computer Studies - PD
Work with Colleagues and Customers - PD
Write Business Documents - PD

Sammanfatningsvis fick jag alltså:
CO - 5 st
CO* - 3 st
PM - 3 st
PD - 14 st
Tycker att jag kan vara rätt nöjd med det faktiskt! :D


Vem är du och vad har du gjort med Fia?

Ja, så finns det nog en och annan av dom som känner mig som skulle fråga om dom såg mig nu... :)
Alltså herregud vilken hurtis jag har blivit!

Jag, och säkert många av mina vänner, skulle nog normalt beteckna mig som en ganska lat person. Gillar att ligga hemma och glo på tv. Ogillar starkt att gå upp tidigt på morgnarna. Går sällan eller aldrig och lägger mig före kl 1 på natten, även om jag ska upp tidigt.

Inte längre! Sen jag träffade Jarrod så har jag ändrat min dygnsrytm drastiskt. Ligger jag inte i sängen före 10 på kvällen så får jag lite panik. "Åh nej, vad jag kommer vara trött imorgon!" Även på helgerna somnar jag för det mesta före 12. Lediga dagar går jag gärna upp vid 8. Hade det varit förut och jag vaknat då hade jag ju bara vänt på mig och tvingat mig att sova ett par timmar till. "Vad ska jag upp i ottan å göra??"

Och nu ska ni få höra, det knepigaste av allt! Jag har börjat ta rejäla promenader varje morgon innan frukost. Alltså, då menar jag power-walk med flås och sprutande svett. I typ en timme. Detta innebär att jag går upp kl 5 på vardagar. Förr hade jag ansett det vara "mitt i natten".

Men men, min 35-årsdag är ju bara alldeles runt husknuten, så jag antar att det kanske var lite väntat...

Och ja, i den här vevan har jag även dragit ner på alkoholen. Som i lördags. "Nej, ingen fest för mig, jag ska ut och promenera kl 8 imorgon bitti".

Oj oj oj... Vad hände liksom...?

Jarrod köpte förresten träningsskor åt mig och jag vill verkligen rekommendera dom! Det är såna där som är lite runda under sulan. Vet inte vad dom kallas, men iaf dom här kallas för ExerSteps. Dom är superbra! Hållningen blir mycket bättre, man liksom sträcker automatiskt på sig, och så kan man riktigt känna hur ben och rumpmuskler arbetar mer än i vanliga skor. Dessutom lär dom ska minska slitningarna på leder och så. Och det är ju bra nu när man börjar bli gammal, hahaha :D

Min tyska klasskompis sa åt mig att jag börjar bli som en riktig australiensare nu, värsta hurtot som ställer klockan jättetidigt för att ge mig ut och motionera. För så gör folk här, i en mycket större utsträckning än hemma i Sverige. Och vid lunchtid så löper folk omkring som galningar i stan. Strandpromenaden nere vid Operahuset är packad av joggare.

När jag går där vid 5.30 på morgonen, precis när solen börjar gå upp, då är det inte mycket folk alls och det är så fridfullt. Alltså, sämre motionsrunda kan man ju ha liksom! :)

Och on top av promenerandet så har jag ju mina rullisar. Har inte varit ute och skejtat så mycket som jag hade tänkt mig, men det ska verkligen bli mer. Så det blir min eftermiddagsmotion helt enkelt.

Ja, jag jobbar alltså lite på att gå ner i vikt...



En av alla motionsrundor i stan. Tänk er den här vyn i soluppgången och med lite svala vindar ifrån vattnet. Nice! :)

(Har snott bilden av Stefan och Jenny, hoppas det var ok?)




Tidigare inlägg
RSS 2.0