fiafidolin

Intressant hur humöret kan gå från botten till toppen på en sekund!
Hade en jättebra vecka på jobbet förra veckan, men visste hela tiden att helgen skulle bli jävligt eftersom jag skulle jobba med min hatsupervisor. Så humöret var ju inte det bästa när jag åkte till jobbet i lördags. Och det blev ju knappast bättre när den första jag såg när jag kom dit var han. Ännu sämre blev det när han under briefingen vänder sig till mig och säger (i otrevlig ton) "och du måste jobba snabbt ikväll Sofia! Det finns inga ursäkter till att inte göra det, du har jobbat här sååå länge! Du måste jobba snabbt! Inga ursäkter!" Ja, sådär gick han på. Jag blev så jävla förbannad, kunde bara titta på honom, svarade inte ens. Det är så jäkla onödigt av honom! För det första så VET jag att jag att jag måste jobba snabbt (om inte annat för att han har tjatat om det X antal gånger), jag är inte helt dum i huvudet. För det andra har jag inte jobbat med honom på två veckor, han har ingen aning om hur jag utvecklats. Under dom här två veckorna har jag fått jättefin feedback från flera personer. Han kunde helt enkelt ha hållit käften och sen pratat med mig senare om han inte varit nöjd med min insats. Nu lät han mig vara resten av kvällen, så jag antar att han var nöjd, även om han ju aldrig skulle säga det till mig. Men mitt humör var ju redan totalt kört i botten, så det hjälpte inte att han höll sig borta.
Hela söndags förmiddagen var jag näst intill deprimerad. Låg i sängen, skittrött och på gränsen till gråtfärdig och gick inte upp förrän det var dags att åka till jobbet. Då såg jag att jag hade ett missat samtal ifrån jobbet, lyssnade av svararen där dom sa att mitt skift tyvärr blivit inställt (pga för få bordsbokningar/för mkt personal). Wohooo!!! Visst alltså, det är ju trist att gå miste om pengarna, söndags OB och allt, men helt klart värt det för att slippa jobba med KC. Jäklar vilken energikick jag fick av det! Plötsligt ville jag inte alls sova, hängde istället med Jarrod och Shane och handlade, käften gick i 180 (enligt Jarrod) och när vi kom hem igen drog jag på mig träningskläder och gav mig ut på en 5 km joggingtur, trots att jag klagat på värkande ben och fötter hela dagen! Så kan det gå :)

Resten av kvällen var toppen! Sam lagade i ordning en sunday roast och sen kollade vi alla fyra på film, drack vin, käkade choklad och mös :)

Nu är jag på väg till jobbet, ser fram emot den här veckan som förhoppningsvis blir lika bra som förra, och försöker att inte tänka på helgen då jag ska jobba med KC igen.