fiafidolin

Igår var första gången jag varit rädd när jag varit ensam ute på natten. I Sydney alltså. I Stockholm har man ju varit skraj x antal gånger...
Det var på tåget hem från jobbet. Redan när jag klev på i stan så la jag märke till en kille som betedde sig underligt. Pratade lite för sig själv, kunde inte sitta still, reste på sig och gick omkring, satte sig, reste sig igen och kollade ut genom fönstret på andra sidan gången, hade solglasögon på fast det var mitt i natten... Jag satt och hoppades att han skulle kliva av snart, men nej. Till slut var det bara han och jag kvar i vagnen och jag började bli rätt orolig, ångrade att jag inte hade bytt vagn tidigare. Efter en timme höll han fortfarande på och reste sig och gick omkring och satte sig osv. Jag försökte göra mig osynlig i mitt säte, satt och läste min bok och låtsades inte se honom. Men så satte han sig på sätet på andra sidan gången om mig. Det var då det verkligen gick upp för mig att han skulle kunna göra vad som helst och jag skulle inte ha en chans... Så började han prata, jag hade hörlurar i öronen så jag låtsades inte höra, men det gjorde jag:
- I could kill for a night with you. You there in blue (hade ett blått linne på mig). I like your tattoos.
Fyfan alltså, jag blev helt iskall i hela kroppen, kände mig svimfärdig! Satt lugnt och låtsades läsa och lyssna på musik, men inombords var det kaos!!! Vad fan skulle jag göra om han gav sig på mig?!! Visste att jag hade tågvärden helt nära, men för att komma dit skulle jag vara tvungen att passera honom, och jag ville inte röra mig av rädsla för att det skulle utlösa nåt hos honom. Usch vilken panik jag hade! Men sen såg jag hur han började göra sig i ordning för att kliva av. Såg det ut som i alla fall. Han tog på sig en tröja och packade ihop sina saker. Och så satte han sig på ett säte längre bak, bakom mig, så jag såg inte vad han pysslade med. Precis innan nästa stopp kom han upp bakom mig och kastade nåt i knät på mig och sen sprang han av. Jag höll på att få en hjärtattack, men så såg jag att det var en ihopvikt papperslapp. Jag vecklade upp den och där stod ett telefonnummer och det här: My name is Gary, and I like you a lot! Text me please, thanks xxoo

Kunde inte låta bli att le lite... :)
Men blir fortfarande lite skakis när jag tänker på det!