Att vara svensk
När man är Svensk utomlands är man så himla stolt över det på nåt knepigt sätt! Ser man nåt som har anknytning till Sverige så känner man att man väldigt gärna vill påpeka det. Har man ingen med sig är det nästan så man ser sig om efter nån förbipasserande som man kan hejda medan man pekar på "det svenska" och förklarar att "det här är minsann från Sverige!" Inte för att det är nån idé, för folk tror ändå bara att man pratar om Schweiz...
Men egentligen är det kanske inte så konstigt att man känner stolthet, det är ju trots allt väldigt många uppfinningar som har sitt ursprung i Sverige. Och med tanke på hur litet landet är, och hur relativt få invånare det har, så är det egentligen en ganska stor grej. Jag är VÄLDIGT duktig på att trötta ut alla i min omgivning genom att berätta om alla bra uppfinningar (och annat, tex musik) som kommer från Sverige. Inte för att jag personligen haft något som helst med nåt av det att göra, men ändå...
Härom dagen nämnde Jarrod att dom nya tändstickorna vi har är så himla mycket bättre än dom vi hade förut (Coles home brand). "Såklart", sa jag, "det är ju Swedish Match". Sakta vände han på asken medan han tänkte att "nej nej nej, inte det OCKSÅ!". Men jo, tamejtusan om det inte stod Swedish Match på asken! :)
Idag när jag var på bokhandeln och stod och grävde bland rea-böckerna fick jag syn på något bekant och kunde inte hejda ett leende. Däremot kunde jag hejda mig själv från att hejda nån stackars random förbipasserande. Nöjde mig med att fota istället:
Men eller hur, så e jag oxå!
Jag blev mäkta stolt när jag var i New York och gick förbi en Polarn o Pyret butik eller när jag såg Camilla Läckbergs bok i ett skyltfönster! :-)
