fiafidolin

Jaha, nyårsafton alltså.
Är det då man ska fundera lite på året som gått och på hur man önskar att kommande år ska bli?
Det känns som att dom senaste två åren har varit dom mest otippade i mitt liv, eller hur man nu ska uttrycka det...
Jag vet inte vad jag ska säga om 2010. Om man bortser från det faktum att jag träffade Jarrod så kan jag nog bara uttrycka mig såhär: Det har varit bra. För när jag tänker på det så har det liksom inte hänt nåt speciellt att minnas det här året. Visst, jag drog till Australien, vilket ju är rätt stort! Men jag har ju bara pluggat och levt ett fattigmansliv här. Gått ut och roat mig har jag ju gjort då och då, men det är inget som sticker ut, det gör man ju varje år liksom.
Men en sak kan jag säga, jag kommer aldrig att ångra att jag åkte hit! Tror det var det bästa jag kunde göra, och jag har känt mig lycklig precis hela året!
Och så träffade jag ju Jarrod! :D Nio månader har vi nu varit tillsammans och det känns bara jättebra!



Men 2011 då? Jaa... Jag känner oro i magen... Inte för dom första fem månaderna, dom kommer nog bara att flyta på som det senaste året gjort. Men sen, hur ska det bli egentligen? Såg på tvn igår, det var om en massa sjömän härifrån som tog farväl av sina nära och kära för att åka iväg och vara borta i 6 månader. Oj vad ont i magen jag fick! Kunde inte sluta tänka på hur det kommer att vara när jag säger hej då till Jarrod. Vi lever ju ihop här, har ett hem ihop och allt. Och så ska jag bara lämna honom.
Jag vet, jag vet, har fått frågan så många gånger "men måste du åka hem då?". Ja, det måste jag. Det är dags. Önskar bara att han kunde följa med mig, vara med mig i Sverige tills allt är klart för mig så jag kan åka tillbaka hit igen.

Men jag tror att 2011 på det stora hela kommer att bli ett bra år! För även om jag lämnar Jarrod så kommer jag ju hem och får återse mina nära och kära! Och älskade Stockholm och min underbara lägenhet :)
Och så är det ju lite nytillskott som ska hälsas på också. Fick en ny kusin, Inez, strax efter att jag kommit till Sydney. Hon kommer ju att vara jättestor innan jag får se henne!
Sen har ju en av bästisarna precis fått en liten Emelie som jag ser jättemycket fram emot att få träffa.

Och Syster <3 saknar... Snacka om dålig tajming. Först åker hon hit och jag är kvar hemma i Sverige. Sen, många många månader senare åker jag hit, men då går det bara tre månader så åker hon hem och jag är kvar här. När jag träffar henne igen kommer det att ha gått ett helt år. Mer tom! 13 månader! Alldeles för länge!!!

Nu ska jag inte skriva mer idag. Ska berätta om hur min jul har varit en annan dag.
Lägger in en bild här som jag tog häromdagen när vi hade bbq på våran takterass. Den här utsikten kommer vi att ha ikväll på tolvslaget. Men då kommer det att vara mörkt och så kommer det att vara MASSOR med fyrverkerier över bron :)

GOTT NYTT ÅR!!!!

 

Allting händer av en anledning....